Bakslag

Ibland har jag extremt påfrestande dagar. Ibland lägger sig ångesten som en blöt filt över mig.
Oftast orkar jag kämpa och klarar av att ta mig över hindren (jag talar nu om mentala hinder, inte visuella).

Men så kommer det dagar som idag då jag inte orkar stå emot,
då jag tänker "jag är inte mer än
människa".
Då gråter jag och låter allt det jobbiga välla ut, för släpper jag ut det så känner jag mig befriad efteråt.

För det är okej att inte orka,
Jag reser mig starkare sen.