11 oktober 2012

Känslostorm

Igår så hade jag en jobbig kväll,
en kväll då ångesten knackade på.
En total känslostorm inuti.

Jag är van vid att jag drabbas av ångest då och då, för det har jag gjort sen några år tillbaka när jag först blev sjuk i ätstörningar (är friskförklarad nu).

Idag vet jag hur jag ska hantera ångesten och vågar vara "i den",
tills känslorna av obehag klingar av.
Jag vågar gråta när allt känns tungt, för jag tror inte längre att man visar sig svag om man gråter utan jag tror man släpper ut lite av det fula, av ångesten, genom tårarna. Det känns lite lättare i bröstet efteråt.

Jag vet att jag kommit långt i arbetet med att förstå mig själv och att sätta ord på vad jag känner, det är jag oerhört stolt över mig själv för.

Men ibland blir man bara så trött.
Trött på att känna sig annorlunda och önskar att ätstörningar/hjärnspöken inte existerade. Önskar att mina tonår inte var nedsmutsade av ångest, förtvivlan och självförakt.
Men samtidigt så hade jag ju inte varit den jag är idag om jag inte hade gått igenom helvetet som ätstörningarna gav mig.
Då hade jag inte varit såhär stark som person, för det är jag. Jag hade inte heller varit lika empatisk gentemot andra människor, för när man gått igenom en del själv så får man kättare att förstå hur andra har det när det är tungt. Man blir bättre på att stötta kan man säga.
Så på så sätt har ju sjukdomen ändå bidragit till nått bra som jag kan använda mig av i livet nu, som frisk.

Jobbiga händelser präglar en människa enormt och jag tror att de människor som får vara med om olika hemskheter lär sig mer om sig själv och utvecklas på ett annat sätt än de som inte gått igenom så mycket.


1 kommentar:

  1. Jag vet hur jobbig den där ångesten kan vara, men jag vet också hur mycket man växer genom att vara i sin ångest. Att skriva om den, som du gör nu, är också ett sätt att bearbeta sina känslor och vara i dem.

    Det är att önska att man inte hade de där jobbiga tonåren bakom sig och att man gått igenom svårigheter, men det har också gjort dig till den du är. Du är stark och fin och härlig :) Glöm inte det!

    kramar

    SvaraRadera