Sann träningsglädje

När brevbärarna springer omkring i trapphusen för att dela ut morgontidningen så sprang jag utomhus, i regnet.

Direkt från sängen, på med kläder och ut i mörkret. Det fullkomligt öste ner utomhus men med rätt kläder så var jag envis nog att inte låta det hindra mig från att få en fin start på min tisdag. En start med löpning.

7 kilometer sprang jag, varvade John med intervaller, känslan efteråt var att jag är odödlig. För jag hatar regn mer än allting annat och just idag sprang jag i skyfall.

Känslan av att flyga fram på lätta ben, hoppa mellan de torra fläckarna på asfalten för att undvika vattenpölarna.
När du inte vet om det är din svett eller regndroppar som droppar från hakan där du susar fram i mörkret, med bästa houselåtarna dunkandes i öronen.
Det är glädje för mig, sann träningsglädje.